onsdag 9 oktober 2013

Fingrarna vill inte

Jag hade en intention att börja blogga så smått igen men jag inser en viktig sak. Det "förpliktigar" att jag läser och kommenterar andras bloggar. Åtminstone ställer jag det kravet på mig själv och tyvärr är det inget jag orkar ännu. Vet inte när och om. Men mina fingrar gillar INTE tangentbord och jag måste lyssna så jag kan använda dem till det viktigaste. Så jag ber om ursäkt för att jag varken orkar läsa eller kommentera. Många av er har jag kontakt med via andra forum - thank God for that!!! Jag mår i alla fall ganska bra här på "landet" och njuter av naturens växlingar
Var rädda om er därute i Blogglandia
 

8 kommentarer:

  1. Men du läser väl inte med fingrarna? ;) Ha det bra! Kul när du uppdaterar iaf!

    SvaraRadera
  2. Fastän jag inte är sjuk har jag mindre lust att både blogga och kommentera. Men huvudet är fullt av ord och tankar. Så jag torrbloggar och skriver ett och annat inlägg i veckan. Lättare att instagramma och twittra och umgås med mina cybervänner i sociala medier i stället.
    Du är en kämpe och ska fokusera på det som får dig att må bra och jag blir också glad när du orkar uppdatera.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Så där kände jag också när jag började om igen. Sedan tänkte jag att först och främst så skriver jag för att tillfredsställa min lust att skriva, sen får läsa och kommentera komma när det känns som man orkar och vill. Huvudsaken är att jag får något ur tangenterna. Det där med måsten och förpliktiganden, även sådana som jag uppfinner för mig själv får mig bara att gå i baklås, trots det så känns det ibland som att jag hinner bara avliva ett förpliktigande och så kommer det ett nytt, jag antar det är mänskligt, hur som helst, kul att se att du skriver igen :)

    SvaraRadera
  4. Nä jag läser inte med fingrarna ;) men hjärnan är inte heller vad den varit. Att läsa långa texter på datorn kostar för mycket just nu. Främst skriver jag väl för mig själv... om det sen ramlar in en kommentar är det kul. Vi har alla nåt att kämpa med. Även för mig känns det minst energikrävande att hålla mig till FB, Instagram och spela lite spel som hjärngympa. Men visst saknar jag mitt aktiva bloggande. I dagsläget får jag dock välja mina "strider". Har även mycket kontakt med personer i USA som känner till min sjukdom. Att kommunicera på engelska när det gäller symtom, behandlingar mm är inte "gratis" precis... men givande.

    Kram till er alla. Ni är viktiga för mig ❤️

    SvaraRadera
  5. Vi syns ju på andra ställen så vänta du tills du orkar och kan..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  6. Hos mig har du inga förpliktelser. Jag vet ju att du finns där i alla fall.

    SvaraRadera
  7. Vilket vackert inlägg:) och trevlig blogg du har här.

    Jag har en liten Giveaway på bloggen om du är välkommen att vara med:)

    Ha en härlig dag

    LOVE Maria at inredningsvis - En inredningsblogg för alla

    SvaraRadera
  8. Jag förstår dig till fullo. Och jag känner också som du att det är sorgligt och tråkigt men tur att det finns andra forum också som man kan hålla kontakten på o lära känna nya fina människor. Tassar in här i alla fall o lämnar en kommentar och en styrkekram <3

    SvaraRadera